Gordon Freeman. En sann spelhjälte med kofoten i högsta hugg. Half-Life är utan tvekan ett av de bästa spelen som någonsin gjorts. Likt Final Fantasy VII har det en story som är gripande, även om den inte innehåller lika många himlastormande känslor och trovärdiga karaktärer som Final Fantasy. Här handlar det som så ofta annars om att rädda världen och Valve har gett oss en riktig pärla till spel.
Denna gång är det utomjordingar som transporterats till jorden genom forskares slarv. Spelet får verkligen till det när det gäller själva miljöerna och striderna. Det känns
verkligen som att man färdas igenom ett enormt forskningskomplex för att leta sig fram till problemets rot. När man sedan färdas till utomjordingarnas dimension äcklas man av hur organisk och slemmig den är i jämförelse med den sterila miljö man letat sig fram igenom. När till slut både utomjordingar och säkerhetsstyrkor bestående av människor vill ha ihjäl en får man kämpa för sin överlevnad mot alla odds.
Det är en ensam upplevelse. En mans kamp mot undergången. Det är ett spel som alla borde spela. Uppföljarna är bra även de, men kommer inte i närheten av detta mästerverk. Testa nu om du inte redan gjort det.