Utan alltför stor tvekan vågar många hävda att Tekken 2 är ett av de bästa fighting-spelen som någonsin släppts. Som i fallet med Time Crisis var det som att få med sig en riktigt häftig arkadmaskin hem. Detta var stort på sin tid. Tänk vilken lyx och ynnest att kunna spela ett avancerat spel som detta hemma hos sig. Med ens vart man populärast i klassen och kvarteret. Och som i fallet med Final Fantasy fick man säkert lite sämre betyg också som konsekvens. Men detta vann man i respekt bland sina jämnåriga.
Det är ju väldigt många av oss som ägnat hundratals timmar åt att försöka lära oss Lei Wulongs bästa combos. Det finns en fullständig lista här för den som känner att det har blivit dags att återvända till spelet och bemästra det en gång för alla. Ej rekommenderat dock, eftersom det kan leda till mindervärdeskomplex. Spelet är nämligen precis lika svårt som vi minns. Åtminstone om man hittar en motståndare som är lika besatt av att bemästra spelet som en själv.
När två likvärdiga spelare på hög nivå möts, kan duellen bli nästintill magisk. Det är inte mycket som kan slå den nerv som finns i striderna i Tekken 2. En snurrspark vid exakt rätt tidpunkt. Ett blixtsnabb knytnävsslag. Ett hastigt och elegant bakåthopp för att med minimal marginal undvika ett dräpande svärdshugg. Knockout. Knockout igen. En runda till.
Storyn i spelet kanske inte var så värst mycket att hänga i granen men vad spelade det för roll när man kunde sitta och spela mot sina kompisar. Inte många var vi som undrade vem Yoshimitsu egentligen var och om han (om det nu ens var en han) var människa. Det kändes mindre viktigt, eftersom spelet i sig var så himla bra. Kanske spelade det inte så stor roll varför Mishima var så arg hela tiden och hur det kom sig att han var besatt av världsherravälde. Det centrala var räckvidden på Yoshimitsus svärd och Mishimas brutala stentofflor, vilka båda gjorde enorm skada på motståndaren.
Med allt detta sagt känns det nog rimligt att ordna en ordentlig Tekken-turnering med kompisarna snarast möjligt. Den som vinner är bäst. Alla kategorier. Får evig ära. Punkt slut. Samt får antagligen ont i händerna och ögonen av allt hetsigt knappande och intensivt stirrande.