När Squares Final Fantasy VII släpptes 1997 tog det gamingvärlden med storm. Inte bara fick det en av spelhistoriens mest påkostade marknadsföringskampanjer och satte JRPG-genren (Japanese Role-Playing Games) på den västerländska kartan för alltid, utan det visade för en hel generation att dataspelsmediet var en konstform att ta på allvar. Inte kunde denna episka berättelse vara ämnad för barn, tänkte säkert en och annan förälder.
Spelet hade en sällsynt gripande och fascinerande story och trovärdiga karaktärer som man aldrig tidigare hade sett liken av. Det skadade förstås inte heller att grafiken var överlägsen det mesta av det sena 90-talets utbud. Vi hade nöjet (och ibland sorgen) att få följa Cloud, Aerith och andra minnesvärda karaktärer på deras äventyr. Vi fick vara med dem och rädda världen från den onde, maktgalne Sepiroth. De flesta av oss grät en skvätt efter det att Aerith dött och vi såg hennes spöke vid kyrkan där hon hade plockat blommor då hon fortfarande var vid liv.
När vi fick luftskeppet och kunde flyga som vi ville runt den (hela) planet som stod till vårt förfogande, var lyckan helt klart gjord. När vi sedan slutligen lyckades rädda denna planet kändes det verkligt meningsfullt. Det var som att vi hade räddat en värld fylld av karaktärer vi verkligen brydde oss om. Detta hade antagligen aldrig tidigare uppnåtts i spelens värld.
Musiken var lika medryckande och vacker som berättelsen – många av oss lyssnar på den än idag och symfoniorkestrar f
ramför den regelbundet till fyllda konserthus världen runt. Nobuo Uematsu, musikens kompositör går till historien som ett spelmusikgeni.
Vi får inte heller glömma spelets strider. Det var en lyckad hybrid mellan turbaserad och realtidskamp. Striderna var spännande och endorfinfyllda, med stor variation i fiender, vapen och magier. Inte sällan var de extremt utmanande och det hände att man fick komma tillbaka långt senare i spelet när ens vapen och skicklighetsnivå hade kommit upp till samma nivå som motståndarnas.
Karaktärsutvecklingssystemet var i allra högsta grad beroendeframkallande. Man kunde skräddarsy sina karaktärer efter egen önskan och de blev som ens familj. Man försökte se till att de hade bästa möjliga förutsättningar för att överleva. Vilket svärd är bäst för Cloud just nu? Är den där kanonen verkligen effektiv på Barret?
Säkert var det många som fick lite eller mycket sämre betyg i skolan tack vare detta mästerverk till spel. Men säkert var det också tack vare Final Fantasy VII som många frön såddes till viktiga karriärer inom TV- och dataspelsindustrin.
I skrivande stund ligger spelet inte långt från förstaplats på Metacritics lista, vilket är föga förvånande. Final Fantasy VII är och förblir i en klass för sig. Om du inte har spelat det så gör det snarast! Men se till att göra det på lovet eller semestern, eftersom det kommer kräva både tid och engagemang.