Motocross Madness är en annan verklig klassiker från den här tiden. Grafiken var riktigt bra för sin tid. Det var en fröjd att få köra runt i olika miljöer – öknen var mångas favorit – och göra trick i luften. Det var inte helt lätt att landa ett hopp eftersom utvecklarna hade valt att göra det hela någorlunda realistiskt, vilket i princip gjorde det omöjligt att landa ett hopp från 50 meters höjd, hur mycket man än ville det. Körde man för långt så hade spelet en rolig mekanism som gjorde att man sköts tillbaka mot kartans mitt, vilket vi var många som hade kul med. Det var lite som att köra på en landmina och var väldigt fyndigt påhittat av spelets utvecklare, Microsoft.
Spelet hade många olika tävlingslägen och turneringar men för de flesta blev det som mer av ett meditationsverktyg. Man satte igång spelet, valde karta, lät det ladda och körde igång. Tio minuter, en timme, mittemellan – tiden var mindre viktig när man for runt där i sin egna lilla cyberöken. Ett par hastiga svängar och sedan full fart framåt över kullarna. Kanske man försökte sig på en framåt- eller bakåt volt om man kände sig vågad. Spelet gav intryck av att vara grundat i verkligheten och säkert hade utvecklarna läst på och prövat att köra själva en hel del.
Om man var någorlunda insatt i hur det gick till
kunde man till och med byta ut spelmusiken mot sin egen och göra upplevelsen ännu härligare. Hade man otur råkade man förstöra installationen i processen och fick installera om. Men det gjorde inte så mycket eftersom det var en relativt snabb och smärtfri process. Man kan undra hur många piratkopior det finns av detta spel på bortglömda gamla hårddiskar i förråd hos folk i riket.
Som i fallet med många andra av spelen vi nämnt här så finns det fler i serien. Dock är det i det första Motocross Madness-spelet som vi finner konceptet i sin renaste form. Detta att bara få åka runt. Verkligen känna motorcykelns hjul mot underlaget. Höra ljudeffekterna. Det nästan irriterande, men ändå ack så fina motorljudet från den smattrande motorn som kämpar för att orka driva motorcykeln uppför sanddynorna och snöbackarna.
I senare versioner tillkommer sådant som trafik och väderförhållanden, vilka egentligen inte tillför något nämnvärt annat än det rent visuella. Det blir inte riktigt trovärdigt att halka omkring i gyttjan. Tekniken tillät det inte riktigt ännu och det finns betydligt mer lyckade implementeringar av det nuförtiden.
Så om man ska testa ett enda spel ur serien är det Motocross Madness i originalversion som gäller. Det går till och med att spela flera samtidigt över nätverk och internet. Bör inte missas då det är ett sant nöje!